Ett år sedan

Hej hopp!

När jag var och tittade på mitt torp för första gången så la jag märke till denna lilla broderade bonad som satt i köket❤. När sedan affären blev klar och jag fick nyckeln hit så hängde den kvar. Jag blev så glad. Tänkte då att nu har jag ett torp. Så klart att jag måste ha ett par träskor också, och köpte mig ett par fina Moheda på Granngården.

Det finns många många saker som jag förknippar med min storebror. Bland annat kängor på vintern med oknutna skosnören. Och så träskor. Det hade han på sina små fötter väääldigt ofta. När jag berättade för hans fru om min bonad och att jag köpt mig ett par träisar så sa hon att jag skulle få ett par av Kenneths gamla. Jag blev så otroligt glad.

När hon och ett par av deras bästa vänner var här och besökte mig i torpet för några veckor sedan så sträckte Miko fram en påse till mig med något i. Tog upp innehållet som var inlindat i tidningspapper. Vecklar ut och får se brorsans slitna träisar. Hade då glömt bort vad Miko lovat att jag skulle få. Blev så glad, chockad, ledsen, ja alla känslor kom över mig på en gång.

Men nu står de här i mitt torparkök och jag tittar på dem varje dag. Ibland har jag till och med dem på fötterna en stund.

Och idag är det faktiskt ett år sedan jag fick veta att min bror var dödssjuk. En dag som blev helt upp och ner. Då min vän fick komma och sopa upp mig från golvet efter beskedet. Då Tomas sedan var hos mig hela kvällen. 

Hösten 2018 är en av de tuffaste tiderna i mitt liv. Så tiden från idag och en bit framåt kommer att kantas av sorgliga minnen. Men faktiskt en hel del fina också mitt i allt ledsamt.

Nu ska jag ta mig en öl. Och tänker skåla med min bror som sitter där i sin himmel i jeans, skjorta och träskor på fötterna. Men alla sina hundar bredvid sig.

Skål Kenneth! Saknar dig såååå💙

Kramis/Heléne❤